”Erik Lundgren och Ockelbo-Ferrarin
Erik "Ockelbo-Lundgren" från Mo i norra Ockelbo var den store entreprenören som jobbade jämt och sprutade av idéer. De enda gånger han satt still var när han körde racerbil i Sverige och ute i Europa.
Tävlandet på racerbanorna gav nyttig erfarenhet som Erik Lundgren tog vara på. Idén att bygga en lätt plastkaross till bil fick han när hans kompis Uffe Norinder i Kilafors köpte en Ferrari 500 Mondial-54. Erik lånade bilen för att gjuta av den för att senare göra en form för tillverkning av plastkarosser. Det var början på den plast-epok som lever vidare än idag. Erik plastade många karosser men byggde faktiskt bara två färdiga bilar själv.
Fartygsingenjören Karl-Erik Löfmark beställde en kaross som skulle byggas på hans nyinköpta Austin Healy-56. Löfmark använde bilen en kort tid varefter han bad Erik sälja den. Bilen transporterades till Stockholm för försäljning. Så blev inte fallet utan den kom tillbaks till Erik som köpte bilen och ställde undan den i Mo 1959.
Tragiskt och alldeles för tidigt avled Erik Lundgren 1967 och efterlämnade sönerna Pelle och (Lill) Erik.
1969 startades Ockelbo-Ferrarin igen men den gick inte bra i motorn så den ställdes in igen och togs inte ut igen förrän slutet på 90-talet då Per Wilhelmsson visade upp bilen på Kuxa-dagen i Ockelbo.
I oktober 2007 hämtade slutligen sonen Erik Lundgren ut bilen som stått uppallad i garaget i Mo i alla år. Verktygen som Erik hade med sig behövdes inte för att få ut bilen, det var bara att rulla ut skönheten och transportera den till Falun. När bilen rullades in i garaget i Falun visade det sig att bromsarna fungerade efter att nästan 50 år stått still. Motorrenoveringen har Erik jobbat med under hela vintern, även allt mekaniskt som drivlina och bromsar är genomgånget. Efter allt slit i garaget blev det dags för ursprungskontroll och registreringsbesiktning som gick utan problem.
16 maj 2008 var det dags för kontrollbesiktning som lämnade ett blankt papper och applåderande besiktningsmän.”
Text ur Gestrike Magasinet: (med vissa ändringar gjorda av undertecknad)
Egna noteringar:
Jag har valt att bevara bilens patina utan omlackering etc. Endast tvätt och vaxning har gjorts på det kosmetiska planet. Däcken är original från Healy 56-an. De är i utmärkt skick, men diagonaldäck är väl ingen direkt höjdare jämfört med dagens däck. Bilen har ingen sufflett eller annat tak, bara hamnkapell/tonneau. Jag har kört den i hällregn och jag kunde konstatera att först i 110 km/h slipper man bli blöt. Kombinationen regn, krokiga vägar, diagonaldäck och 110 km/h rekommenderar jag inte. Det var en intressant resa. Den är utrustad med ett sk. Le Mans kit, vilket innebär annan kam, tändning, förgasarbestyckning och en annan insugsbox ”Cold box”
Min bil är den andra av totalt två som Pappa byggde färdiga med plastkarossen. Därefter tillverkade han ca 25 st karosser som såldes till bilbyggare runt om i landet. Hur många som finns kvar idag är osäkert, men gissningsvis ett 15-tal.
Bilder:
Lundgren1: Min bil, dvs Austin Healy 100/4, 1956
Lundgren2: Pappa bär en kaross (troligen 1955)
Lundgren3: Pappa med första färdiga bilen, byggd på Alfa Romeo Guiletta Sprint och en plastkaross för trampbil. (Avgjutning av plåt-dito som min bror Pär hade)
Lundgren4: Utställning av Alfan i Stockholm
Lundgren sid 1-4: Försäljningsbroschyr
Lundgren uppslag: Ur Teknikens Värld, nr 15, 1955
Erik Lundgren
Kårarvsvägen 17
791 94 Falun
023-711316, 070-8207723
